📕 ATT LEVA AV TRO – Förtröstan – trygghet
622 Gud är din Fader
Texten
är skriven till tröst, och du-tilltalet kan i psalmens kontext betraktas som
riktat till oss alla. Temat är Guds kärlek under alla skiften i livet, även i
svåra situationer. Gud, Fadern, finns alltid nära, även när vägen skyms av
skuggor. I Guds famn får vi gråta ut, och vi får lämna våra bördor till Gud.
Även när lotten, dvs. ödet, skiftar, får vi lita till att det är Guds
lag som gäller och vi behöver inte oroa oss för framtiden.
Temat framhävs av innerligheten och den poetiska tonen. De inledande raderna
får stor tyngd när de återkommer i avslutningen av båda verserna. Bildspråket
kan ses som bibelreferenser men kan också tolkas utan dessa undertexter. Gud
beskrivs som Fader med en öppen famn att gråta i, en famn som är en lugn hamn i
stormen. Gud tar emot våra tunga tankar och bördor liksom bekymren för
framtiden.
Texten är skriven av Natanael Beskow (1865–1953), pedagog, förkunnare och
författare. Oscar Lövgren uppger att den är skriven i ett brev till en
vän och först publicerad i kalendern Vintersol för år 1894.
Musiken är skriven 1909 av Axel Södersten (1879–1944), organist inom Svenska
Missionsförbundet och tonsättare.
Tonart G-dur, taktart C, tonomfång d’-d’’
Bibelreferenser:
Psalt 33:5 Herrens kärlek fyller hela jorden.
Psalt 42:6 Varför är du tyngd av sorg, min själ, och full av oro? Sätt ditt
hopp till Gud!
Job 10:12 Du gav mig livet, du visade mig godhet, din omsorg bevarade mig vid
liv.
Matt 6:34 [Jesus sade:] ”Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får
själv bära sina bekymmer.”
Matt 11:28 [Jesus sade:] ”Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag
skall skänka er vila.”
Mark 4:35–40 Stormen tystas
(Texter ur Bibel 2000 © Svenska Bibelsällskapet)
Psalmvalsförslag för
2 söndagen i fastan
Uppgifter hämtade bland annat ur:
Oscar Lövgren, Psalm- och sånglexikon. 1964 spalt 55
Tilläggsinformation:
Psalmen ingick i fem föregående samfundsböcker enligt
Inger Selander, Index över den kristna församlingssången i Sverige. 1979
s. 79.